När tårarna kommer.

På vägen "hem" till Phoenix från Grand Canyon passade vi på att uppleva Sedona - helt galet magnifika berg!

Där fanns också ett "Chapel" där vi stannade, dels för att titta på - och fotografera - just dessa fantastiska berg, men också för att besöka detta Chapel.

Erica och jag tände varsitt ljus och det var fint och stämningsfullt.

Då kom klumpen. Klumpen i halsen. Och med den kom även tårarna.

Tårar för så mycket.

Både sorg och glädje. Tacksamhet.

Tårar för att pappa inte längre finns hos oss.

Tårar för att mamma inte längre är som mamma.

Tårar för att min familj är trasig.

Tårar för känslan av tacksamhet över fina vänner och en fantastisk familj.

Tårar för känslan av tacksamhet över vad jag får uppleva här och nu.

Tårar för att jag är lycklig.

Tack Erica för att jag fick kramas länge - och för att jag fick snora lite på dig.