Nu kommer det ett sådant där aningens provocerande inlägg. Igen. Du som är känslig och kanske lättkränkt kan sluta läsa här och nu. Du som är nyfiken på vad jag menar, och kanske ser en chans att lära dig något nytt om dig själv - välkommen att fortsätta läsa. Först och främst vill jag förtydliga (ifall någon trodde annat) - JAG ÄLSKAR MITT JOBB! Oavsett vad jag skriver härefter. Dagligen möter jag fina människor som vill göra någon form av förändring. Viktnedgång - viktuppgå

En stukad fot är aldrig kul. Never. Ever. Aldrig. Men att dessutom gå stå och bli äckelsnuvig och skallebank. Ja, det känns typ onödigt. Tjurigt i kubik typ. Idag - åtminstone på förmiddagen - väljer jag att känna mig lite ynklig. Lite som ett offer. Om några timmar kastar jag av mig offerkoftan. Det lovar jag.