Håller ihop & det ordnar sig.

På fredag är det en vecka sedan jag fick veta att min käraste Jessica, min kusin och fina vän, hade avlidit.

Dött. Gått bort. Avlidit.

Hur fan säger man?

Det verkar inte spela någon roll vilket uttryck man använder - det är lika upochned i alla fall. Helt fel. Orättvist. Onödigt. För jävligt.

Vi har ju växt upp tillsammans, fått egna barn och varit föräldralediga samtidigt.

Bakat bullar, haft roliga fester ihop, gungat varandras barn, uppfostrat varandras barn. Funnits där, för varandra.

Ibland gick det lite för lång tid mellan våra träffar - av olika skäl - men det var alltid enkelt att plocka upp tråden igen. Precis från där vi var sist liksom.

Och nu är hon borta. Jag misstänker att hon bakar bullar, kanske i himlen, och bjuder min mamma och pappa. För var det något Jessica var kung på så var det just baka bullar, eller ja, allt som bakades faktiskt. Det doftade liksom alltid nybakat när man kom hem till familjen. Och kaffe fanns alltid. Och fanns det inte klart, så bryggdes det snabbt som tusan en kanna.

Och här håller jag på och tränar på att springa snabbare. Att göra snygga chins och pullups. Hoppa högre. Landa djupt under skivstången. Och så vidare.

Dessutom har jag förmånen att få coacha andra i att bli sitt bästa och starkaste Jag.

Hur hittar jag balansen i allt detta? Ja, jag vet verkligen inte. Min första reaktion var: vad är meningen egentligen? Meningen med att träna, att äta nyttigt, att röra på sig, att leva...Ja, svarta tankar, jag vet! Men allt kändes väldigt futtigt just där och då.

Men nu vet jag bara att jag måste fortsätta. Fortsätta bli starkare och utveckla mig. Att fortsätta hjälpa andra, att förse dem med nycklarna att driva sig själva framåt.

Att ta hand om sig. På bästa sätt.

Att liksom fortsätta göra mitt bästa. Så att du kan göra ditt bästa. Och så fortsätter vi LEVA.

Ikväll ska jag göra en extra pullup, för dig Jessica! Jag tror att det ska gå. Eller rättare sagt - jag har bestämt mig för att det ska gå.

Jag är inte lika bra på att baka kanelbullar men jag kan bli en jävel på pullups. Och kanske kan jag lära DIG att bli en jävel på något kul.

Jessica, du fattas mig. Så förbannat.

Självklart i en lekpark :-)