Sträck på dig för bövelen.
Alltså. På riktigt. Varför är vi inte mer malliga över oss själva? Malliga och stolta. Mallig och stolt över att ha klarat 5 armhävningar på tå. Mallig och stolt över att ha börjat med mer hälsosamma matvanor. Mallig och stolt över att ha besegrat Vedbobacken. Jag träffar dagligen härliga människor som uträttar mirakel tamejtusan. Och som ändå inte ser sin framgång. Det enda de ser är vad de inte kan eller klarar av. Nu tycker jag vi ändrar på det här. Bara så där. Bumsmeddet
Reflektioner en lördagkväll.
Timmen är sen och jag borde gå och lägga mig. Men behöver få skriva av mig lite. Tankarna får liksom inte riktigt plats annars :-) Jag har haft en fantastisk midsommarhelg med vila, avkoppling, jobb, kramar, promenader, god mat och dryck och en massa andra bra grejer! Jag kan väl inte påstå att vår familj - numera - följer de sociala "reglerna" för hur "man borde" fira midsommar. Ni vet. Sill, nubbe nubbe nubbe, öl öl öl, helst typ hela tiden. Alla måste dricka mycket. Alla m
Rock On.
Alltså. Det här med träning. Det är ju bara för roligt :-) Hantlar, kettlebells, skivstänger, medicinbollar, ViPRs i all ära. Absolut. Men ROCKRINGEN.
Glamoröst. Eller inte.
Mat. Kost. Näring. Föda. Som Personlig Tränare får jag ofta frågor om vad jag äter. Om jag äter kolhydrater. Om jag äter potatis. Om jag äter onyttigt. Om jag unnar mig. Och så vidare. Jag äter allt. Typ. Utom sådant jag inte gillar. Som bruna bönor till exempel. Jag unnar mig inte. Jag äter det jag behöver för att ha energi till att göra det jag vill och önskar. Och ibland måste. Jag äter sådant jag mår bra av. Ibland trillar jag dit och är galet sugen på pizza. Och äter en
Som Bambi på hal is.
I lördags var det dags för The Rap Race. Traillöpning. Man kunde välja på 42, 21 (som var 23,5 egentligen), 10 och 5 kilometer. Jag valde 10. Tur. För det kändes som 18. Typ. Fast ändå superhärligt på något sjukt sätt. Så härligt att jag var tvungen att spurta i superfart över mållinjen. För att sedan behöva ligga ned och lära mig andas igen :-). Att springa över stock och sten är inte helt lätt. Kan bara föreställa mig hur Bambi måste känt sig på hal is, haha. Att springa på
Stolt i kubik.
Ikväll har vi sprungit Vårruset. Alla vi fantastiska tjejer. Kvinnor, tanter, flickor, tjejer, käringar och annat "kjoltyg". Tillsammans har vi tagit oss runt en bana på fem kilometer. Fem kilometer. En sträcka som för en del kan tyckas så kort så den nästan inte räknas. En sträcka som för en del känns som en hel evighet. En sträcka som vi alla upplever olika. Jag för min del är hur som helst SUPERSTOLT och SUPERMALLIG. Stolt över min egen prestation - att för första gången k
