Mallig som tusan.

Idag känner jag mig mallig.

Stolt. Hänförd. Endorfinrusig. Amazing.

Jag har - genom hela mitt liv - fått höra att jag inte kan springa för jag har så dåliga knän.

Jag fick höra det så ofta att det blev sant.

Visst har jag alltid haft problem med mina knän, ja, men att de skulle, tillsammans med vuxnas resonemang, få styra hela mitt liv, det känns ganska onödigt.

Vid 45 års ålder fick jag upp ögonen för löpning - fortfarande med den där gnagande känslan av att "du kan inte springa, tänk på dina knän".

Maken hejade på och stöttade, stod ut med mitt tjat, med mitt "Mina armar domnar, jag kan inte andas...."

Jag sprang mitt första Vårrus - hela sträckan - utan att stanna. WOW! Jag vill igen!

Sedan blev det 10k i Tällberg - vet ni hur det ser ut i Tällberg? Haha, min första mil blir i Tällberg bland alla härliga backar.

Efter det hardet blivit Midnattslopp och flera lopp i Tällberg. Gjorde ett försök på en halvmara i Stockholm - det slutade med ambulans, haha - men jag lärde mig något av det också.

Om jag fortfarande har problem med knäna?

Jo, de är inte så snygga inuti, och de värker och bråkar ibland, men med styrketräning och annat bra för kroppen så är jag STARK och jag KAN SPRINGA.

Visst, det kommer aldrig bli någon mara, men jag behöver inte det. Jag behöver få springa helt enkelt, det räcker.

Och då är lopp roligt, särskilt tillsammans med andra likasinnade.

Idag har jag sprungit Ängsö Trailrun, 6k, tillsammans med ett gäng grymma tjejer, tjejer som jag coachar både som Personlig Tränare och gruppträningsinstruktör, tjejer som jag har en superhärlig relation till.

Målet för mig idag var att jag skulle vara vallhund, det vill säga säkerställa att alla kom i mål - NO MATTER WHAT - och det gick vägen, med bravur! Fatta känslan av att gå från att vara en icke-löpare till att få coacha andra till att springa - det är en mäktig och helt amazing känsla. TACKSAM!

Och den största segern är när jag får äran att, hand i hand, springa i mål tillsammans med Camilla. Camilla som är den största jäkla hjälten jag känner. Från otränad och inte superhälsosam, med en tung vikt att dra runt på, så har vi tränat styrketräning och löpträning - och idag sprang du så jäkla bra Camilla!

Nu ska vi planera nästa lopp tillsammans tjejer!