Varning för gnäll.
Alltså.
Vad är grejen med semester och träning? Vad är grejen med mat & dryck?
Jag har på riktigt tröttnat på kommentarer som:
"Men ska du inte ta och vila nu på semestern?" "Men du, kan du aldrig åka på semester utan att träna?"
"Men ta och slappna av lite och ta ett glas vin!"
"Men kopplar du aldrig av när du är på semester?"
"Men lite extra kan du väl unna dig, du som tränar så mycket."
"Men du, ska du verkligen träna på SEMESTERN? Du börjar se lite mager och sliten ut."
...men ska du verkligen...?
...ja, ni fattar. Hoppas jag.
Nu gäller inte dessa kommentarer enbart mig, absolut inte. Jag ser kollegor råka ut för samma påhopp - japp, påhopp är precis vad det är. Jag ser vänner som gillar att hålla igång som får sådant här kastat i ansiktet.
Så. Nu undrar jag. Jag undrar hur det skulle tas emot om det lät så här:
"Men du, ska du verkligen sitta kvar i solstolen, Borde du inte röra på dig?"
"Men du, måste du alltid dricka vin på semestern?"
"Men kan du aldrig göra något annat än att slappa på semestern?"
"Men ska du verkligen äta allt det där, du som inte ens rör på dig."
"Men du, ska du verkligen stoppa i dig det där? Det ser ut som att du har blivit lite tjock."
Inte lika socialt accepterat. Eller hur.
Så, varför ser så många träning som ett slags straff? Som något man måste göra för att få äta.
Varför måste så många belöna sig med en drink, ett glas Prosecco, en redig pizza?
Varför används mat och dryck som tröst och belöning?
Det är något fundamentalt FEL med detta resonemang.
Mitt bästa tips till dig som råkar ut för sådana här fula påhopp som beskrivs i övre delen av inlägget: --> KONTRA med en fråga tillbaka om just den personens träning- och matvanor. Var lite fräck. Var lite modig.
Eller som Grynet sa på 90-talet: "Ta ingen skit!"
